Kejsarkörens tavla

Sångarkören MM (grundat 1878 fr.o.m. 1896 Sällskapet MM) hade ett ganska nära förhållande med det ryska hovet på 1880-talet. Tavlan på bilden avbildar den s.k. Kejsarkörens alla uppträdanden före och under kejsarbesöket i Finland 1885. Överst är monogrammet A III inflätat i M, som står för Alexander och Maria, i en vapensköld med sköldtäcket i purpur med hermelinfoder. Den danska prinsessan Dagmars officiella namn som kejsarinna var Maria Fjodorovna (ibland skrivet Feodorovna). På bägge sidor om monogrammet är de finska landskapsvapnen avbildade. Större delen av tavlan upptas av ett bildkollage på alla korister. Nedre kantens vinjettbilder visar, från vänster, kejsarparets avsked 10.8 med uttåg ur Studenthuset som första bild, sedan kören sjungande vid kejsarens ångslup. I mitten ses kören uppställd i Universitetets solennitetssal. Bilden avbildar scenen då kejsarparet steg upp på estraden för att avtacka kören. Till höger om den centrala bilden kören serenaderande kejsarparet på slottsgården, 9.8, och sist en bild på universitetet. Bilden flankeras av kolonner, där blå sköldar med ett lagerkransat M krönt med en sexuddig stjärna hänger, bildande MM. I bården titlarna på några sånger som hörde till repertoaren: Kejsarhymnen, Kong Kristian, Olof Tryggvason, Ångbåtssång, Ett bondbröllop, Vårt land, Nur im Hertzen (under hamnbilden) och Der är ett yndigt land (under bilden på scenen vid slottet).

Tavlan har nyligen konserverats på Ateneum av statens konstmuseers konservatorer.

I Sällskapet MM.s 50-årshistorik finns en entusiastisk skildring av sången för kejsarinnan på Mariadagen den 3.8.1885, och dubbelkvartettens resa till Peterhof:
Ur ”kejsarkörsverksamheten utvecklades nu i MM:s periferi en märklig hovtillvaro, mer eller mindre privat bedriven…att det bland växlande grupper av sångare blev en flerårig vana att per ångslup eller roddbåt hålla serenader och uppvaktningar för de kejserliga i skärgården, mellan Pellinge och Runsala. Ibland rörde det sig om privatinitiativ, ibland om ”allerhögsta önskan”. Inte nog härmed, det blev vanligt att i Peterhof uppvakta kejsarinnan med sång den 3 augusti, ”på morgonen af Dess Höga Namnsdag”.Även kejsaren uppvaktades på sin gemåls tillskyndan vid skilda tillfällen. Anblicken av glada echaufferade sångarkumpaner, specialtransporterade mellan kejserliga sommar- och vinterslott, åkande i gardisteskorterade hovvagnar, strövande genom palatssalarna med champagneglaset i hand syns eftervärlden obegriplig och fantastisk. …Låt oss inte döma våra hovmän för hårt. Kanske motverkade och fördröjde de i någon mån det förtryck som snart skulle nå Finland. Kanske deras spring i palatstrapporna en tid kunde försvaga intrycket av mycket farligare personers audienser.”…

I 100-årshistoriken är man (Roger Bergman) betydligt mer återhållsam. Skildringen är ändå rätt dråplig:
”Företaget kejsarkören” ligger i MM:s periferi och kan här bara helt kort beröras. Kejsarparet jämte tronföljare gästade Finland sommaren 1885. På universitetsrektors initiativ sammansattes då, inte utan diplomatiska förvecklingar, en manskör för att uppvakta och konsertera i samband med det höga besöket. Det hela blev en framgång, som kulminerade i att dirigenten i Solennitetssalen…fick kyssa Hennes Majestäts hand.
Ett i sanning surrealistiskt kapitel i manskörsångens i Finland historia!